Onsdag 27 februari - Tisdag 9 april
00:00 - 00:00
Taverna Brillo

Max Olofsson, Fake Paintings, utställning

”Fake Paintings”, verk av Max Olofsson på Taverna Brillo.

VAD en konstutställning som ifrågasätter idén om äkta måleri.
VEM Max Olofsson.
HUR genom att visa falskt.
NÄR 26 februari – 9 april
VAR Taverna Brillo.
VARFÖR för att en digital känsla också är äkta.

Max Olofsson är född och uppvuxen i Göteborg, vid 24 års ålder flyttade Max till Stockholm och började på Kungliga Konsthögskolan. Han tog masterexamen 2012 och jobbade därefter länge med forskningsprojektet Konst i serietidningar tillsammans med kollegan Sebastian Nordbeck. Det resulterade i en bok med samma namn 2016 (återutgiven 2018). Verk ur ”Konst i serietidningar” ställdes även ut under namnet ”What’s that in the background? (WTITB)” på Taverna Brillo under perioden juni till augusti 2016.

Jag arbetar framförallt med måleri, ofta i ett ritprogram på mobilen. Jag intresserar mig för vad det digitala betyder för oss idag, hur det har etablerats som en del av livet – därför har det alltid känts logiskt att röra mig i och kring det, både som ämne och material. Att använda något i grunden utformat för effektivitet till att kommunicera motsatsen: till något långsamt och poetiskt; att använda “den kyliga tekniken” till något varmt och mänskligt.
Det finns en vilja och strävan i samhället att ständigt optimera och samtidigt en slags gullig apighet i oss som bara vill slippa ifrån alla elledningar och wifis och gömma sig i skogen. Min konst rör sig om kluvenheten mellan teknik och natur: hur digitalt möter material och konflikten dem emellan – nästan alltid i bildform. Eller jag tänker allt som bild iallafall, men ibland tar det annorlunda uttryck. För det mesta vill jag arbeta in komposition av färger, former, ytor och linjer i ganska hög grad i mina verk. Det är det jag går igång på mest: hur någonting lösts med bild – oavsett om det är filmfoto, tecknat, graffiti eller måleri.
I digitalt måleri är ovanpå bara en fråga om kronologi, det finns ingen topografisk historik; det kan lika gärna vara bakgrunden som målats på förgrunden som tvärtom. Allt är på samma tänkta plan. Det är en resa i ett platt landskap genom en serie handlingar och beslut som i slutändan anländer vid ett resultat. Det känns fint att arbeta i ett medium som är kopplat till barndomen och de stora pixlar som sammansatte Mario på Nintendo 8-bit.

– Max Olofsson

 

Fake Painting

Utställningen består av en svit post-modem målningar på duk, fysiska representationer av digitala målningar som i grunden är gjorda med fingret på mobilen. Var och en för sig handlar de inte om något specifikt utan de är mer som självstående visuella dikter. Färger och former har hämtats ur minnen av serier, graffiti och tidiga tv-spel, dock utan tydliga referenser. De är fragment av min inre bildvärld. Målningarna har arbetats fram genom mängder av överläggningar med mig själv: pålägg och övermålningar, återmålanden av övermålningar, reaktioner på reaktioner, associationer och kopplingar, nya färger testade mot gamla och sen fortsätta utifrån de nya förutsättningar som därigenom uppstått.

Sammantaget står de dock för en uppgörelse med måleri idag. Målningarna är täckta av genomskådliga, yviga penseldrag, som inte har någonting med bilderna att göra. De symboliserar en omvänd relation mellan det digitala och det fysiska; mellan original och representation: istället för en fysisk målning som fotograferas och tvingas bli pixlar för att visas vidare online är det här fråga om digital bild som nu försöker vara sak. De är alla gjorda i samma pixliga upplösning men har tilldelats varierade fysiska storlekar för att simulera zoom – tvärtemot hur digital dokumentation fråntar fysiska verk sin faktiska storlek och bara låter den återupptäckas genom bildtext eller i relation till arkitektur som skalreferens.

Vi lever i en tid av enormt intresse för Virtual Reality och virtuellt skapande, så det borde vara enkelt att gå med på att en digital målning är likvärdig en fysisk; inte ett falskt konstverk, utan ett parallellt verkligt – ett annat verkligt, bredvid det vanliga verkliga. Det krävs en människa för att göra den (eller faktiskt inte – men för att vilja visa den!) Ändå är det fortfarande väldigt vanligt att det som skapats digitalt inte anses lika fint, eller äkta: ofta när jag visar mina målningar på telefonen frågar folk om jag inte gjort några riktiga målningar också? Om de inte är riktiga är de väl fejk då. Därför heter utställningen Fake Painting.

(Förtydligande av post-modem:
Post-modem är Max Olofssons vitsiga förening av “postmodern” och ”post internet”. Post-modemverk är verk som försöker passa in i den fysiska världen efter att ha visats online.)